Dålig repris

Dagens stora fråga är om man ska skratta eller gråta? Ska man vara glad över andras framgång (läs: student) eller ska man vara bitter över sitt eget misslyckande? I år är det andra gången jag ser mina vänner få den vita mössan och jag lämnar utan. Allt känns lite som en dålig repris från ifjol. Förra gången vännerna fick mössan hade jag ju iaf en bra anledning till att jag inte fick den, Base Camp, tiondeskolåret sköt upp min studentexamen ett år. Att få mössan ett år senare än sina närmaste vänner sved lite men året vi Kronoby Folkhögskola skulle jag aldrig vilja ha ogjort, det är ett av dom bästa åren i mitt liv. Att inte få mössan i år känns nog ännu mer bittert än det gjorde ifjol. I år var jag ju ändå nära att få den men pga av att jag inte var tillräckligt duktig så lyckades jag inte, alla andra var duktigare. Oj, sicken rolig tanke. Crap.

Igår hade jag en underbar kväll! Goda vänner, gott vin, bra musik, duktiga trubadurer, glada människor och ljus sommarnatt! Jag njöt av livet, jag var riktigt lycklig! När klockan redan slagit stängning för Friends blev det Subwaysmörgås för mej och Elin samt en promenad till Borgarmalmsvägen. Var skönt med en pratpromenad från stan hem. Det behövdes. Att Elin inte orkade cykla hem utan stannade över natten gjorde definitivt inte kvällen sämre!

Nu sitter jag och väntar på att dom rätta hundägarna ska komma efter hundfan. Hurra. Nog är det helt okej att vara hundvakt du som då, men oj så skönt det ska bli när hon är borta! Sen blir det en snabb sväng till stan och så ska jag försöka lägg upp ett studentuppvaktningsschema, vem ska uppvaktas när och hur ska jag ta mej ut till Ericas studentfest på Ådön?

Kanske skriver mer sen när jag bestämt mej för om glädjen för andras skull eller bitterheten vann.