FÖRLÅT,

jag är barnslig, jag vet.. men plötslig kom allt bara över mej..

Har haft en bra dag, har varit glad tillsammans med studenterna, det har jag men på samma gång har det känts otroligt bittert. Uppvaktade tre studenter, inget konstigt med det, tre vänner som tagit studenten. Jobbigast var att höra någon fråga studenten "hur känns det nu" och studenten oftast svarar något i stil med "jätte bra, så skönt att ha allt över nu". Jag kunde ha varit den som fått svara det men nej, det är jag inte nu.
Har haft en bra kväll också. Började kvällen, liksom igår, hemma hos mej tillsammans med tjejerna och sedan bar det av utåt. Netti, stass och nån sväng via gågatan är det vi hunnit med. En del människor, mer eller mindre bekanta, har under kvällen grattat mej och jag har gång på gång fått berätta att nej, jag har inte blivit student i vår, jag fixade det inte. Efter varje gång kändes det lite mer bittert och när kvällen led mot sitt slut och minsta lilla sak gick emot mej orkade jag inte mer utan flydde fältet. Inte så värst moget, jag vet, men alla som läst ett tidigare inlägg vet att jag tycker det är lättare att gömma mej än prata med någon.. Dessutom har jag väl inget vettigt att prata om med någon, jag är bara en aning bitter. Pratar jag med någon så kommer jag ändå bara gråta och det är onödigt att spilla tårar över något som, antagligen, ordnar sig på ett eller annat sätt..nångång.

Nu ska jag mata katterna och mej själv och sen sova några timmar.
Gonatt.