Och så var beslutet taget - kommer resa runt med UWP inom det närmaste halvåret. Om en och en halv vecka, på brors födelsedag, ska jag befinna mej i Denver. Det är ännu inte bestämt om jag reser i väg 9 eller 10 juli men det lär visa sig inom dom närmaste dagarna.
Har tänkt och funderat och inte vetat vad jag ska ta mej till men idag väcktes jag av ett telefonsamtal som fick mej att bestämma mig. En snubbe från Strengbergska stiftelsen (är inte alls säker på att stiftelsen hette så, bara drog till med nått) ringde och meddelade att jag, trots allt, får det stipendium som dom först lovat mej, sedan drog tillbaka och sedan sade att dom vill ge mej men inte kan.
Det som fortfarande skrämmer mej mest är att jag vet allt bra jag lämnar men kan inte vara säker på vad jag kommer tillbaka till. Så mycket kan hända/händer under ett halvt år, många saker kommer ändra och jag missar utvecklingen, jag har ingen möjlighet att påverka slutresultatet utan kommer bara hem till det. Jag kommer antagligen att gråta floder när jag blir tvungen att säga hejdå åt vännerna, familjen, släkten och katterna! Under resan kommer jag nog ångra mej sjukt många gånger men fast det känns jobbigt att åka ifrån allt och alla så tror jag att jag gjort rätt beslut. När allt känns jobbigt och jag bara ångrar att jag åkt iväg får jag försöka trösta mej med att det inte är en evighet utan bara ett halvt år. Ett halvt år utan alla här hemma? Usch. Ska försöka överleva.
När jag kommer hem från Esbo har jag bara några få dagar på mej att fixa en massa inför resan samt träffa alla dom jag kommer sakna mest så länge jag är borta! Vet inte hur jag ska hinna träffa alla men måst försöka pussla ihop möten och tider så att ingen glöms bort eller inte hinns med.
Usch, nu börjar jag sakna folk på förhand. Ska nog sluta skriva för den här gången.
Men vänner, se till att vara i Tammerfors 8-11 december för då är UWP där!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar