Testify to Love

Usch vad jag känner mej som en lat bloggare! Vet inte riktigt vad jag har haft för mej när jag inte hunnit blogga..

(Om du är en sån som tycker det-här-har-jag-gjort-idag-bloggar är tråkiga är det läge att hoppa över följande stycke)

På måndag morgon var jag till Bennäs för att skriva prov men eftersom att jag knappt pluggat alls lämnade jag upp det, iaf nästan, tomt. Översatte dom 40 orden som fanns men skippade alla meningar samt grammatiken. Känns bättre att få en 4a om man inte ens försökt än att få en när man verkligen kämpat. Pga. att jag inte pluggade tillräckligt kommer jag gå om en kurs till hösten. Kommer ångra mej många gånger men nu just känns det nog som om det var det enda rätta, orkade helt enkelt inte plugga.
På kvällen blev det först pubquiz vid Netti med Tove och sen ut till Pörkenäs med Toffe. Vi hjälpte ledarna att hålla reda på konfirmanderna som vi gissade att skulle springa ut eftersom att det var sista natten.. och JA, det gjorde dom.
Tisdagen gick ganska långt ut på att sova och dricha. Var ett snällt barnbarn och färgade mormors hår, genrepade inför modeshowen samt slog några bollar ute vid Pirilö.
Idag har jag suttit vid frissan mer eller mindre hela dagen. Ikväll var det modeshow. Skoj! Två program, två föreställningar. Ett program/föreställning gick bra. MC-kläderna var roligast att visa, roligaste programmet! Grabbarna vi hade med oss skötte sig super bra, jätteduktiga var dom!
Kvällen tillbringades i med gräääbbsen. Vi gjorde inte mycket annat än körde runt över allt och hit och dit. Har hunnit vara några varv genom stan, ett varv till Bennäs, ett varv till Larsmo osv. Kvällen slutade med att vi satt vid centret, snyltade glass, tak, wc och dator.
Kvällens låt: Avalon - Testify to Love

Att se kompisar vara ledsna är jobbigt. Det är jobbigt att se människor överlag vara ledsna men när det är kompisar är det extra jobbigt. Ta inte "jobbigt" på fel sätt nu bara. För det jag menar är jobbigt som i hjärtskärande. När någon är ledsen vill jag alltid säga något bra och tröstande men det är tyvärr en sak jag är usel på. Vet aldrig vad jag ska säga och allt känns så krystat och klyschigt.
Men en sak som är viktigt att komma ihåg är att det alltid är okej att vara ledsen. Det finns ingen som alltid är på topp, ingen! Har man dessutom turen att vara en av dom som kan prata om vad man tycker, tänker och känner så sitt för allt i världen inte inne med det. Prata på så länge det känns bättre då!
Skulle gärna vara en som kan prata om vad jag tycker och tänker men det har jag ju redan konstaterat att jag inte är. Tror det är därför jag har så svårt att trösta någon också, har svårt för få ur mej något när ämnet, på ett eller annat sätt, blir känsligt. Dessutom har jag jättesvårt att se någon gråta, börjar alltid gråta själv och då tröstar man ju inte så speciellt bra.

Har idag återupptäckt charmen med att prata i telefon.(Synd bara att min telefon är ledsen och inte riktigt vill samarbeta när man ska prata i den. Borde verkligen ta mej tid att föra den på service!) Långa telefonsamtal om egentligen ingenting gillar jag! Kom på mej själv att verkligen sakna tiden för några år sen när jag lade ner hur många timmar som helst i telefon med en då god vän. Synd att det ska vara så dyrt att prata i telefon! Och så där på tal om "en då god vän" är det synd, riktigt synd att en del vänskap rinner ut i sanden bara på grund av små, fåniga missförstånd. Men så är det och livet måste gå vidare..

Nu har jag snart lagt en till ljus sommarnatt bakom mej och trots att jag börjar bli riktigt trött har jag ingen lust att sova. Borde få ett jobb så att min dygnsrytm skulle bli lite mer mänsklig igen.
Well.. finns väl inte så mycket annat att göra än sova. Ska lägga på HIMYM och somna framför det men allra först blir det tandborstning och sminkborttagning. Är lite småskoj att vara snyggt sminkad, sminkad av en kosmetolog, men det är så sjuuukt mycke som ska borttvättas.

(snart) Gonatt!