Adressbyte för ett halvår

Tänkte bara meddela, om det råkar finnas någon som läser denna blogg och som inte vet att jag skaffat en ny för det närmaste halvåret, att jag numera bloggar på http://ninasadventure.tumblr.com/. Kanske kommer ett inlägg här nu som då men det är inte så troligt..

Lite ångest och ett tack

Dagarna försvinner i rasande takt och snart är det bara timmar kvar tills jag sitter flyget bort från Finland. Idag har jag sagt "Hejdå, ha de bra, vi ses ti jul!" åt ännu fler personer men kan fortfarande inte begripa att jag verkligen inte kommer se dem på 6 månader. Imorgon ska allt packas ner i kappsäcken, än så länge är allt bara framplockat på en säng, allt sista minuten grejs ska fixas, dom sista ska tas farväl av och så blir det att sitta i bil ner till Esbo.
Både mamma och pappa kommer med mej till flygfältet för att säga hejdå. Känns bra att dom kommer med men tror definitiv inte det är lättare att ta farväl där..

Usch, känner mej rätt oförberedd. Vet inte riktigt vad jag har gett mej in på. Slänger mej ut för ett stup utan att riktigt veta var jag landar.

Trots att jag antagligen kommer sakna alla vänner så finns det nog en speciell jag kommer sakna helt sjukt mycket. Den person jag kommer sakna massor är han som stöttat mej mest inför resan, han som konstaterat att 'klart det känns bittert att lämna allt hemma men det blir nog bra' istället för att bara säga att jag är konstig som tycker det är surt att lämna Jeppis, han som har orkat höra på mej när jag haft som mest ångest för att resa och han som skicka meddelande och frågade om jag överlevde sprutorna bara någon minut efter att dom pickat mej. Hör väl, mer eller mindre, till att alla vänner säger att man kommer vara saknad men det är egentligen bara han som verkligen ha fått mej att tro på det.
Tack för att du e så bra Viktor!
(å förlåt för att ja va elak igår, har no en aning dålit samvete över de ännu..:/)

Nu blir det nog att sova för att orka upp imorgon när klockan ringer. Har en hel del saker som ska hinnas med innan avfärden söderut.
Ouch, sista natten i egen säng på ett halv år. Helt sjukt egentligen.

Gonatt.

Fredag-Tisdag

Nu känns det som om det var en evighet sedan jag skrev vilket inte är så konstigt eftersom att det stämmer precis. Har under dom senaste dagarna varken haft tid eller ork att skriva. Tid har jag egentligen inte nu heller, borde sova för att orka imorgon och för att kanske bli kvitt förkylningen jag dragit på mej.

I fredags fick jag mina två sprutor, jag överlevde, svimmade inte men hade ont i armarna hela dagen. Har för mej att jag sprang runt på stan för att fixa en massa måsten halva fredagen men jag har nog stressat för mycket dom senaste dagarna för jag minns inte alls vad jag gjorde. Kanske reagerade min kropp med att ge mej minnesluckor efter vaccinationen. Vad vet jag. På kvällen blev det Julias 20-års kalas, en sväng till Netti och så några avsnitt Chuck med Viktor.
Mer eller mindre hela lördagen gick åt till att förbereda kalas, vara på kalas, städa undan efter kalas (det mesta städades dock bort dagen efter). Mor och far har ju båda kommit halvvägs till 100 och det firades vid Fäboda tillsammans med släkt och vänner. Om man bortser från att det blåste nordlig vind, var runt +7 grader och småregnade nu som då var allt bara bra. Mänskorna var trevliga, maten god, bakelserna fina (bara för att jag gjort dom. hah), stämningen på topp och alla var glada.
På söndagen blev det att fara på fotbollsmatch. Jaros sista hemmamatch för min del denna sommar. Typiskt nog så förlorade dom, dessutom gjorde dom ett självmål (som jag visserligen missade vilket kanske var lika bra). Efter matchen Chuck med Viktor, lite golf och sen ännu mer Chuck.
På måndagen började stressandet på riktigt. Lärkarintyget fixades, kappsäck handlades, nytt skattekort skaffades, magistraten besöktes, byxor och shorts handlades, knappt ur säng besöktes, en massa papper fylldes i, scannades in och försöktes skicka iväg till UWP. La ner sjukt mycket tid på pappersarbetet igår och ännu mer skulle säkert ha lagts ner om jag inte skulle fått hjälp när jag inte förstod mej på tekniken tillräckligt bra. Tack! Fick, trots hjälpen, välja bort två saker jag gärna skulle hunnit med igår kväll. När (jag iaf trodde att) pappren var inskickade var natten så gott som kommen men det hindrar inte från några avsnitt Chuck. Var rätt trött, jätteförkyld, liten och hade roligt åt det mesta, tur att man inte alltid måste vara sådär jätteseriös.
Idag har jag fortsatt att stressa runt på stan och lite över allt. Har blivit intervjuad av ÖT, fotad i skolparken (till artikeln), sökt gåvor åt värdfamiljerna jag ska bo hos under det kommade halvåret, försökt få ut mitt andraskedes körkort, druckit kaffe vid trend (under intervjuen), vid Viktors och vid Toffes, börjat på det stora projektet Packa för ett halv år, skrivit på ett papper vid Centret, köpt en jacka, kollat på ryggsäckar och försökt bli av med min förkylning.

Imorgon fortsätter stressandet. Har en del personer jag vill hinna träffa och en del jag mer eller mindre måste. Har papper som ska lämnas in till JKG, saker som fortfarande måste skaffas, en kappsäck att packa samt att jag antagligen glömt hälften av allt som ska fixas.
Den vanligaste frågan jag får nu för tiden är "Hur känns det nu när du ska åka iväg?". Sanningen är att jag för tillfället inte har en aning. Har allt för mycket annat att tänka på för att hinna känna efter hur det känns, känns sådär innerst inne. Förhoppningsvis så hinner känslorna ifatt mej någon gång, kanske på tåget ner till Helsingors, kanske på flyget mot USA, kanske först efter några veckor när jag börjat komma in i rutinen där borta i amerika, kanske aldrig. I alla fall kan jag ju hoppas på att när och om dom hinner i kapp mej är bra såna. Blir taskigt att vara så långt borta som jag kommer vara om allt bara känns skit.

Det jobbigaste med att resa iväg trodde jag skulle vara att säga 'Hejdå' åt alla kompisar. På sätt och vis är det nog det men när man säger 'Hejdå, ha de bra vi ses ti jul' så förstår jag inte riktigt innebörden. Till jul? Det är ju hur länge som helst till det, kan inte tänka mej det att jag inte får se vännerna förrän julen.
Finns så klart vissa man kommer sakna mer än andra. Vet precis vem jag, speciellt den första tiden, kommer sakna mest. Familjen, katterna inräknade, kommer säkert vara några som också rätt fort slinker in på listan bland dom jag saknar mycket.

Eftersom att jag egentligen inte kommer kunna använda telefonen alls i USA (så jäkla dyrt), varken ringa, skicka sms eller ta emot någondera så hoppas jag att jag har tillgång till internet så mycket som möjligt så att jag kan hålla kontakten med folket hemma i Finland och Elin i Sverige så bra som möjligt!

Nu är det slutflummat för inatt. Ojsan, så långt det blev. Borde tydligen skriva oftare.
Ska sova några timmar för att sedan fortsätta stressa. Hoppas jag inte upprepat mej allt för mycket från något av mina föregående inlägg, har inte riktigt koll på vad jag skrivit och inte skrivit tidigare.

Gonatt

Fastspänd

Usch, idag har jag en jag-vill-inte-alls-resa-iväg-känsla i magen. Har tidigare haft en liknande men den har varit mer som en oj-vad-jag-kommer-sakna-alla-känsla. Idag känns det bara som om jag inte alls vill åka. Har ingen som helst aning om varför det känns så här idag. Trots att jag hade en riktigt bra kväll/natt igår så beror det nog inte på de och inte tror jag heller att det beror på sprutorna jag kommer få idag.. Vill helt enkelt inte. Hela min kropp skriker NEJ idag. Usch, ångest. Vill inte. Kanske beror det lite på det faktum att jag insett hur snart jag ska åka och att jag vet att jag i princip inte kan dra mej ur längre. Jag mer eller mindre måste resa iväg. Jag har inga alternativ jag är fastspänd. Usch, hjälp.

11-12h

(har sovit mer eller mindre hela dagen och har bara skrivit lite på inlägget när jag varit vaken vilket har resulterat i att det tagit mej sisådär 11-12h timmar att skriva det…vilket i sin tur betyder att jag inte riktigt har koll på vad jag skrivit.)

Vaknade alldeles för tidigt imorse och var helt säker på att jag drabbats av någon form av resfeber. Jag hade drömt något konstigt om USA resan och mådde riktigt illa när jag slog upp ögonen. Resfeber var det nog inte utan vanligt magafari, som tur var snabbövergående sådan. Hittills är vi fyra av fem personer boende under samma tak som mått illa, spytt, sovit och sedan mått bättre igen.
Hit ner till Esbo kom jag främst för att vakta lillkillen, det var det jag skulle få betalt för, känner väl att det går sådär. Första dagen var mor i familjen hemma pga. magafari och jag gjorde nästan ingenting, igår var jag duktig, spelade fotboll, lagade mat osv. idag är far i familjen hemma pga. magafari, jag har sovit mer eller mindre hela dagen. Behöver ju verkligen varje slant jag får men det känns inte som om jag vill ta betalt för att jag sovit...

Idag blev jag bjuden på 20-års kalas. Har väl egentligen inte tid men kommer att ta mej tid till det. Dom andra tjejerna kommer att fortsätta ut till Melody senare på kvällen och jag skulle SÅ gärna fara med men kan inte lägga pengar på det. Egentligen tycker jag inte speciellt mycket om stället men oj, vad jag skulle vilja dit och dansa en sista gång förrän jag reser iväg! Men nu är det som det är och mina slantar ska vridas och vändas för att få ut så mycket av dem som möjligt. Det ska planeras, funderas och prioriteras så att dom spenderas på precis rätt saker.

Har en hel del kvar att planera och fixa innan resan kan genomföras men mamma har varit super snäll och gjort hur mycket som helst så länge jag varit här i Esbo. Ringt hit och dit och bokat tider till olika ställen.
Från och med fredag måste jag iaf hinna till magistraten för att få en underskrift på ett papper, två gånger till hvc, en gång för att få ett läkarintyg och en gång för att en pickatant ska ge mej sprutor. USCH OCH FY!! Måste dessutom köpa ny kappsäck, fundera ut vad man behöver under ett halvt år (packningen får dock inte väga mer än 20kg), packa, komma på vad jag ska ge som gåvor åt värd familjerna vi bor hos, måste skicka in en massa papper, bilder och intyg innan jag anländer till Denver plus att jag säkert glömt hälften av alla måsten. Förutom alla måsten finns det en hel del saker jag vill göra innan jag far. Finns en hel del människor jag vill hinna träffa, skulle gärna hinna och rida en gång, ett danspass skulle inte sitta helt fel, besök till netti, lbb och melody vore nice, men iaf det sista måste som sagt skippas. Ska dessutom hinna med två födelsedagskalas. Mor och far är båda halvvägs till 100 och som sagt Julia som blir 20.

Efter allt sovande idag har jag ont i ryggen i nacken och i axlarna. Den utbäddningsbara soffan som agerat min säng under dom senaste dagarna ska man nog inte ligga i så mycket som jag gjort idag. Lider faktiskt lite av tanken att riktigt just krypa till kojs igen. Stackars rygg! Nåja, bara en natt till nu och sen hem till Jeppis en sista gång på länge.