Fredag-Tisdag

Nu känns det som om det var en evighet sedan jag skrev vilket inte är så konstigt eftersom att det stämmer precis. Har under dom senaste dagarna varken haft tid eller ork att skriva. Tid har jag egentligen inte nu heller, borde sova för att orka imorgon och för att kanske bli kvitt förkylningen jag dragit på mej.

I fredags fick jag mina två sprutor, jag överlevde, svimmade inte men hade ont i armarna hela dagen. Har för mej att jag sprang runt på stan för att fixa en massa måsten halva fredagen men jag har nog stressat för mycket dom senaste dagarna för jag minns inte alls vad jag gjorde. Kanske reagerade min kropp med att ge mej minnesluckor efter vaccinationen. Vad vet jag. På kvällen blev det Julias 20-års kalas, en sväng till Netti och så några avsnitt Chuck med Viktor.
Mer eller mindre hela lördagen gick åt till att förbereda kalas, vara på kalas, städa undan efter kalas (det mesta städades dock bort dagen efter). Mor och far har ju båda kommit halvvägs till 100 och det firades vid Fäboda tillsammans med släkt och vänner. Om man bortser från att det blåste nordlig vind, var runt +7 grader och småregnade nu som då var allt bara bra. Mänskorna var trevliga, maten god, bakelserna fina (bara för att jag gjort dom. hah), stämningen på topp och alla var glada.
På söndagen blev det att fara på fotbollsmatch. Jaros sista hemmamatch för min del denna sommar. Typiskt nog så förlorade dom, dessutom gjorde dom ett självmål (som jag visserligen missade vilket kanske var lika bra). Efter matchen Chuck med Viktor, lite golf och sen ännu mer Chuck.
På måndagen började stressandet på riktigt. Lärkarintyget fixades, kappsäck handlades, nytt skattekort skaffades, magistraten besöktes, byxor och shorts handlades, knappt ur säng besöktes, en massa papper fylldes i, scannades in och försöktes skicka iväg till UWP. La ner sjukt mycket tid på pappersarbetet igår och ännu mer skulle säkert ha lagts ner om jag inte skulle fått hjälp när jag inte förstod mej på tekniken tillräckligt bra. Tack! Fick, trots hjälpen, välja bort två saker jag gärna skulle hunnit med igår kväll. När (jag iaf trodde att) pappren var inskickade var natten så gott som kommen men det hindrar inte från några avsnitt Chuck. Var rätt trött, jätteförkyld, liten och hade roligt åt det mesta, tur att man inte alltid måste vara sådär jätteseriös.
Idag har jag fortsatt att stressa runt på stan och lite över allt. Har blivit intervjuad av ÖT, fotad i skolparken (till artikeln), sökt gåvor åt värdfamiljerna jag ska bo hos under det kommade halvåret, försökt få ut mitt andraskedes körkort, druckit kaffe vid trend (under intervjuen), vid Viktors och vid Toffes, börjat på det stora projektet Packa för ett halv år, skrivit på ett papper vid Centret, köpt en jacka, kollat på ryggsäckar och försökt bli av med min förkylning.

Imorgon fortsätter stressandet. Har en del personer jag vill hinna träffa och en del jag mer eller mindre måste. Har papper som ska lämnas in till JKG, saker som fortfarande måste skaffas, en kappsäck att packa samt att jag antagligen glömt hälften av allt som ska fixas.
Den vanligaste frågan jag får nu för tiden är "Hur känns det nu när du ska åka iväg?". Sanningen är att jag för tillfället inte har en aning. Har allt för mycket annat att tänka på för att hinna känna efter hur det känns, känns sådär innerst inne. Förhoppningsvis så hinner känslorna ifatt mej någon gång, kanske på tåget ner till Helsingors, kanske på flyget mot USA, kanske först efter några veckor när jag börjat komma in i rutinen där borta i amerika, kanske aldrig. I alla fall kan jag ju hoppas på att när och om dom hinner i kapp mej är bra såna. Blir taskigt att vara så långt borta som jag kommer vara om allt bara känns skit.

Det jobbigaste med att resa iväg trodde jag skulle vara att säga 'Hejdå' åt alla kompisar. På sätt och vis är det nog det men när man säger 'Hejdå, ha de bra vi ses ti jul' så förstår jag inte riktigt innebörden. Till jul? Det är ju hur länge som helst till det, kan inte tänka mej det att jag inte får se vännerna förrän julen.
Finns så klart vissa man kommer sakna mer än andra. Vet precis vem jag, speciellt den första tiden, kommer sakna mest. Familjen, katterna inräknade, kommer säkert vara några som också rätt fort slinker in på listan bland dom jag saknar mycket.

Eftersom att jag egentligen inte kommer kunna använda telefonen alls i USA (så jäkla dyrt), varken ringa, skicka sms eller ta emot någondera så hoppas jag att jag har tillgång till internet så mycket som möjligt så att jag kan hålla kontakten med folket hemma i Finland och Elin i Sverige så bra som möjligt!

Nu är det slutflummat för inatt. Ojsan, så långt det blev. Borde tydligen skriva oftare.
Ska sova några timmar för att sedan fortsätta stressa. Hoppas jag inte upprepat mej allt för mycket från något av mina föregående inlägg, har inte riktigt koll på vad jag skrivit och inte skrivit tidigare.

Gonatt